Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märta Berendes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla mina i en evig frögd och herlighet Dedh hielpe
migh min Gudh till!"
Ar 1687 kallades enkefriherrinnan Berendes att vara
hofmästarinna hos enkedrottningen Hedvig Bleonora och
1694 att tillika vara hofmästarinna hos de kongl.
prinsessorna. På sitt sjuttionionde lefnadsår afled hon i Stock’
holm den 18 Oktober 1717. Hennes långa lefnad var en
nästan oafbruten kedja af sorger och lidanden. Af sina
många och hoppgifvandc barn måste hon se det ena efter
det andra ryckas bort af döden, sedan de nppnått mogen
ålder och lofvade henne den högsta modersglädje. Redan
tretton år före hennes död var nästan all denna glädje
tagen ifråu henne, ty hon egde då endast trenne döttrar
qvar i lifvet. Dessa, jemte en dotterson och hennes syster
Anna, voro de enda af hennes närmare slägtingar, som
efterlefde henne. Sin egen och sina båda männers
slägtgre-nar på svärdssidan såg hon utslockna mer än ett fjerdedels
sekel före sig. — Mindre sorger hafva kommit många
att tvifla på Guds rättvisa; men inga jordiska lidanden
kunde rubba hennes lefvande tro på Gud, ty hon var viss
derpå. att kvarken dod eller lif, eller änglar, eller forstadome
dier väldighet, dier de ting, som nu äro, eller de ting, som
tillkomma skola, eller höghet. eller djuphet, eller något annat
skulle skilja henne ifrån Guds kärlek, som är i Christa Jesu
vårom herre1).
Friherrinnan Berendes har i ett digert qvartband
efter-lemnat en samling skrifter under följande titel:
"Denna bok, som ähr upfylt medh bönner och
gude-liga betrachtelser till tröst för ett ängslefult hierta, den iagb
i mina olyckeliga och bedröfveliga änkiestånd migh till tröst
och hugnat skrivit och påbegynt haffver anno 1659 och
sedan efter handen dermed fulfölgt, särdeles nu på detta
åhret 1676, som Gudh åter ånyo har tecktz inskänkia
sårgh och bedröfvelse och afhent migh all min verldz
glä-die och satt migh i ett olyckeliget och beklageliget
änkie-8tåndh, migh och de mina till största hiertans sårgh och
affsaknat. Gudh låtte mig så i hans heliga saliggörande
ord kunna läsa och trösta migh att iagb effter hans villia
>) Dessa Pauli ord till de Romare i Cap. 8: v. 39 hade hon
utvalt och i sin bok inskrifvit med den önskan, att de, ‘då Gud
behagar kalla mig hädan, måtte bli uppläste och förklarade för en
liktext*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
