Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskopens poetiska qvarlåtenskap, består till största delen
af rimmad prosa. Deremot finnas saker af hans hand,
som gifva ett helt annat begrepp om den älskliga skalden
och utan fråga försvara sin plats bredvid det bästa i sin
art, som den tiden frambragt.tf
Det var under sin studenttid som Rudeen egentligen
utöfvade skaldekonsten, och den erotiska tonarten var den
mest enliga med hans natur; i den allvarligare, som han
sedan ville anslå, blef han aldrig hemmastadd. Icke ens
hans fägnesånger på Carl XI:s födelsedag 1696 och på
Carl XII:s 1702 kunde ingifva honom någon högre poetisk
lyftning, och dock tyckes han bafva satt större värde på
dessa, än på sina öfriga poetiska alster. Den förra af
dem trycktes först i Stockholm 1697, hvarefter den jemte
den sednare utkom i Abo 1704 under den gemensamma
titeln af: Finska Helicons underdåniga fägnesånger. För
öf-rigt lät Rudeen icke från trycket utgå några andra af sina
poemer, än dem han skrifvit för bröllop och begrafningar,
och som bekostades af anhöriga. Af dessa bar ett antal
af 31 kommit till min kännedom, författade under åren
1685 till 1708 och deraf endast 8 äro författade under
bans vistelse i Finland. Verserna till skaldinnan Brenner
1713 är det sista mig kända poem, han skrifvit.
Biskop Rudeens skaldegåfva öfvergick i arf till
sönerna Carl och Ulrik. De hafva väl icke efterlemnat
några större samlingar af poemer, men de få, jag kunnat
finna, hafva här fått en plats efter faderns.
CARL RUDENSCHÖLD föddes i Åbo den 12 Okt.
1698 och blef student i Upsala 1713. Ar 1719 fick han
åtfölja grefve T. G. Bjelke till Wien, då denne såsom
svensk minister dit afgick. Derifrån sändes han till
kongressen i Braunschweig och fick riksrådet, grefve Wellingk
till förman. Såsnart han hemkommit, fick han åter såsom
guvernör följa en grefve Axel Wrede-Sparre till utländska
universiteter och gjorde derunder bekantskap med grefve
C. G. Tessin, hvilken omfattade honom med en kärlek,
som varade för lifvet. Ar 1729 afsändes han till Polen
såsom legationssekreterare åt envoyen, generallöjtnanten
Zulick, och då denne följande år rapellerades, utsågs
Ru-denschöld att vid hofven i Warschau och Dresden bevaka
svenska kronans angelägenheter. Efter konung Stanislai
flykt hemkommen 1734, afsändes ban kort derefter såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
