Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svaga helsa blef dock detta arbete för ansträngande och
snart infann sig en här af olika sjukdomar. För att
för-drifva dem, företog han 1755 en resa till Paris, och då
han året derpå återkom något förbättrad, fortsatte han sina
vanliga göromål till sommaren 1757. Han gjorde sig då
ledig, för att medelst hvila och någon tids vistelse på
landet stärka sina krafter, men i stället insjuknade han i en
hetsig flussfeber, som var nära att lägga honom i grafven.
Kort förut hade han blifvit förordnad till e. o.
kommerseråd , och så snart han återvunnit helsa och krafter,
återtog han sin verksamhet inom kollegiet, hvars president
brodern då var; men snart upptäcktes att andtäppan
öfver-gått till lungsot, så att han nödgades begära afsked. Hans
återstående lif var ett långsamt aftynande. Hans själ var
dock ständigt verksam och hans sinne muntert; han satt
nästan ständigt med pennan i hand, än författande
embets-betänkanden, än sökande vederqvickelse i skaldekonsten.
Den 6 April 1765 var hans sista dag.
Ar 1741 kallades Rudenschöld till ledamot af
Vetenskapsakademien, som ofta var i behof af hans praktiska
kunskaper, och hvars handlingar han riktade med flera rön.
Kärlek till praktisk sysselsättning och kärlek till
vitterhetens lekar fanns hos honom i den innerligaste förening.
Endast 17 år gammal skref han i anledning af freden
1701 ett poem, hvilket han uppläste för en församlad
menighet. Då drottning Ulrika Eleonoras födelsedag firades
den 23 Januari 1727, uppträdde Rudenschöld på
ridderhuset med ett tal på vers för rikets då församlade ständer.
Talet vann bifall och talaren befalldes att samma afton
uppläsa det för hofvet, och erhöll till belöning konungens
kröningsmedalj i guld. I umgänget var kommerserådet
Rudenschöld både angenäm och lärorik, till karakteren
god, redlig och i alla afseenden älskvärd.
De få poemer, vi ega af bröderna Rudenschöld, bafva
Carleson och Sahlstedt i sina anthologier till det mesta
förvarat. Hammarsköld sätter Ulrik Rudenschölds poemer ej
blott öfver faderns och broderns, utan äfven öfver alla
hans samtidas poesier, och anför såsom bevis derpå sången
till Hoppet, i hvilken författaren målat sin egen
sinnesstämning och sålunda tyckes bafva utgått ur hjertats djup.
Upsala den 9 September 1867.
P. Hanselli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
