Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WIL
En dröm.
Thet var ey langesen en gang, nar solens bastar
Vid nedergången gaf än litet lius i väster,
Tbet iag docb ei tned fog kan nämna lius, tbet var
En blandad dag och natt, och namn af skymning bar.
Man kallar’t sq vallerstund, tå plä mig lyckan sända
Nån gåte-vis ibland, tils tid biir lius at tända;
Men ensam var iag tå, och bur min tankar drogs,
lag rådde them ey sielf, tbe stulo sig til skogs.
Iag tänkte många ting ur Nasos skepna-skifte,
Hvad ode Dapbne led, hur morksens printz sig gifte,
Hor sielf kär blef en ört, hur echo tvina’ bårt,
Hur en blir vänd i biörn, en annan i en hiort.
Men när uppå tbet nät fick fästa sig min tanka,
Tbet granna nät, som Mars ocb Venus inneskränka,
Tå halta gudasmed’n sparlaka’t undandrog,
Tbet felte föga ting, at iag ei opliudt log:
Men åter misslynt fann, bur’ hon the kädjor hämnat
På tben, som röjde sig. Tig vardt ey Phæbe lämnat
Nån magt, tig anten sielf, ell tinom gifva skydd,
För Friggas ilskna straff, så illa vast tu brydd.
Tu vast i älskog tänd, men altid lyckads illa.
The tina äfven slikt, ebvart the vända ville
Var altid något nekt; nu var et vidrigt prut.
Vid början af thes eld, nu fölgd’ et önskligt slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
