Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thet arma fiäder-fää måst’ i sio nästen liggia
Töörs ey förtro sig en så rasig sol och vred,
The späda vårens barn sin1 halsar hängia ned,
Och regn af bimmelshögd med öpna munnar tiggia.
Men fåfängt — jorden sielf i många springior rem nar,
Och för hvart blomster sig bereder till en graf.
Siöstranden växer till och vattnen torkas af,
Och skogen blom och blad och all sin prydnad lem nar.
Men Astrild medier tijd vid bättre värf sig finner
I menskiohiertan han sin ädla värma såår,
Ey något så med ijs och ståhl bevarat står,
Ther piltens liufva brand ey öppen ingång vinner.
Och at så mycket mehr sin värkan älskog föra,
Gör han sig sällskap af the klara stjernor två,
Som med ett nådigt lius hos fröken Wrede stå,
Och kunna stenar väll till tienstbar vyrdnad röra.
Han under them, som på sitt triumphsäte prålar,
Och tu8end ädla bröst beveker med sinn brann,
Thet är hvad Phoebus ey med siu eld skaffa kan,
Ty börjar han med blygd förkasta sina stråhlar.
Och fast han vet thet ey var piltens egit kunna,
Så älskar han lijkväl thess påfund ogement,
Och klagar thet han slijkt nu lärer alt för setit
Och kan sin vederpart then lyckan illa unna.
Som när ett ovant lius på himlens hvaff sig tänder,
Är intet öga, som ey fohlar ther uppå,
Men låter gerna the bekanta faklor stå
Och synen endast åt then nya stiernan vänder.
Så månd man allmänt väl om thenna skönhet tycka,
En vyrdar på thess kinn en snöö med purpur mängd,
En thess förstånd, som vidt gått om sin ålders längd,
Men alla så fromt sinn1 i så förnämlig lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
