Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon älskar giärna gå, tijt odet henne kallar
Att lembna jordiskt boo, intaga sällhets hallar,
Then tijd hon lefvat, har mång kymber henne qvaldt,
Men no har hon hos God then bästa deel othvaldt,
Ty torken perlesalt af himmels bygde kin ner,
O jungfruns zijr, i gråt slätt nöje själen finner.
Ohörligt vore thet att oti tåreström
The ögon drunckna skull’, som Phcebos gitt beröm.
Som konn’ ett bämdfullt svärd ohr Martis bänder vrijdA
Allenast med en blinck och ställa tigrar blijda.
Städ ey att tåreflod så plöyer eder kinn,
Ehr kinn, then Venus sielf mått* önskat vara finn.
Ehr gång, then himblens fru bland goda samqvem veelat
Af sådan tröstlöös sorg ey ringa märkes feblat
Förbjöd ehr roosen-monn så klaga med förtreet,
Att God ey dehlat har med oss odödligheet.
Vij ha så lifvet fått, att vij thet åter låta,
När ödet biuder oss qvittera vänner såta.
Sidst glömmen ey ehr dygd, then I ehr raechtig gjort,
Gif sorgen intet rum, men drif then ntom port.
Lät manna tapperheet i blööta leeder bysa
Och othi jongfrobrÖ8t en segrand’ styrka lysa,
Moot vijdrig lyckans vind. Men tyst, hor, sakta, still!
Ehr mooders sälla moll så tablar eder till:
Unn’ mig no, täcka barn, then frögd mig himblen skienker!
Hvar till, att I med gråt ehr liufva lynne kränker?
Naturlig lagen slog hvad dödligt i mig var,
Men siälen till sin slächt, till himladrotten far.
Men fordom lyser oss en dag, tå vij tillsamman
Iblan thet sälla folk få ävig frid och gamman.
Upsala i Novemb. 1683. Vällment öfversänd
af
Trostkiår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
