Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock har tuf sälla man, for tig sialf levat nog,
Tu bar tiant ut, fast än tu vast i bästa skede;
Ty then, hvart ognehvarf gort for sin vandel rede,
Har levat nog, fast han i grönast åren dog.
Dock lovar iag tin dod ey allom mogen var,
Och äro många nog, dem innig sorg lär vakna,
Tig rådhus, apothek, titt huus, tin vänner sakna
Och Önska utan Härd tig länge niutit kvar.
Och tu, for hvilken än ey någon lyt-löös slapp,
Fördömda smädekäfft måst vitna, dina pijlar
Här fåfängt slögdat sig, måst vitna, fast än hvijlar
H008 tig så ringa godt, som blod i läderlapp.
Men skulle iag hans dygd utmärka som sig bor
Och värdigt qväda alt, hvad länder till hans ära,
Så skulle iag min fiär i blijdar döger skära,
Nu är, iag klaga måst, min munn och hand oföhr.
8idst, vandringsman, förlåt iag tig påminner ett,
Lef väll med’n lefvas kan, tu tarf långt lif ey vänta;
Sij bär och läggas måst’ naturens skuld och ranta,
Then Maehaon förtrodt sin kunskapz hemligheet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
