Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än hade iag mitt sinn tillfyllest ey förnögt,
Än ville iag ett vett om skogens kynne hemta,
Tå sij en sorglig röst å örnehinnan klämta:
Nu har Edenia sitt lopp åt grafven bögt!
Ack himmel, ropte iag, hvij är vår tijd så kort,
Hvij är then bästa skänk åt skog ok beestar sparat?
Hvij är then ädla tijd oss menskiom eij förvarat,
Hvij kallar tu vårt lijf i sielfva börian bort?
Hur roånd tben förra värd haa hindrat Clothos sax?
Sij hennes första folk snart tusentalet hinte,
Vår tijd står thär emot att lijkua min dr’ än inte,
Och är en årsäll man, som nu seer siuttij ax.
Vij få knapt hälsat förrn vij måste biu fahr väl,
Uhr vaggan stijga vij i grafven, först the trogna,
Men varda genom kval och tusen sorger mogna,
Ok blåsa ut en, ak en utarbetad siäl.
Sij här en älskad kropp, ophäfven på en båår!
Iag frågar hvart thäss dygd och fromma seder farit,
Thes sinnes rijke skatt? — Mig svaras: allt har varit,
Har varit och har flytt, men lemnat ey ett spår.
Skull* tu, o stränga död, ey något ansetid haft
Till then förtrogenhet, hon bar sin såte maka?
Till thess försorg, som bord* om lilla dottren vaka.
Skull* ey thess höga vett haa kiusat lijans krafft?
Skull’ ey* — men Gud förlåt! — iag vet tu gör thet alt,
Tu har sitt ändemåhl alt lefvand* föreskrifvit,
Ok thär tu synes oss så strängdt i värden drivit,
Thet bootar tu igän med frögder tusen falt.
O, sälla siäl, hvars kropp vij sänkia nu i graf,
Om korpens svarta fiähr ok cedrens bohm än kunna
Uthärda fleera år, tu lär them ey missunna,
Lär skatta sällast thän, som snarast lijder af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
