Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fru, som har så jemt sitt ögas skåpna tagit,
Att modet hvarken till ell’ af med lyckan dragit,
Men hållit i oförkränkt sig altijd i sitt stånd,
En fru, som åst allt hvad dät könet pryda mand.
Om så dyr saknad kan uhr ögon tårar trycka,
Lär någon vara, som väl slijkt kan främmand tycka.
För mig? Jag menar ney. Men menar ock dervijd,
Att så väl vända gän, som sörja, har sin tijd.
Ty skulle samma lag dän ädla siälen bijda,
Som bijder kroppsens lif, så måtte man väl qvijda,
Och utan någon trösts tillåtning natt och dag
Beklaga en så sträng och obarmhertig lag.
Men nu har nådens lius ey villat oss förtijga
Att dygd och siälen är, som aldrig tvingas nijga
För hvarken svärdz ell* eldz elF sielfva tijdsens hoot,
Man kån, fast alt går kull, sitt öde tråtza moot.
Dät gör att ingen må åt sorgen tömmen gifva,
Ty han, som alla ting har villat gränzor skrifva,
Har villat och härmed vår sorg ett måhl förslå,
Att dän för timligt mist ey ävig vara må.
Jag säger timligt mist, ty när Oud sammanvijker
Sin himmel som et bref, när alt af vägen fijker,
Och elementen i sitt första inte gå,
Skal eder vänskapz hälgd förnyad ävig stå.
Med’n detta väntas, går ehr ädla vän att såfva,
Och önskar intet mehr än måtte himlen låfva
Tilläggia edor åhr, hvad hon af sina mist,
At eder kärlekzfruckt ey rädas må nån brist.
Des kropp nu känslolöös i iorden sig ey rorer,
Än mindre af ehr gråt den sälla själen hörer,
Af himlens mayestät är hon så tagen inn,
At ingen jordisk ting mehr rymmes i des sinn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
