Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Do fanns ey, salla man, där mycket fåfängt fiäsas,
Dit tabl var sparsamt, men dock kryddadt med det salt,
Som mehr än guld i råd och vänners samqvam galt,
Hvar af din glade siäl och samvet lät sig läsas.
Rättråd och reedlighet baa dina leedzmänn varit,
Da giorde alla vält; den ey at hiälpas stådt,
Har dock med b opp och tröst hugs val ad från dig gådt,
Och vet sig ingen af ditt vålland’ illa farit.
Men när naturen kom att fordra gän sin ränta,
Var al förtienst omsonst, du måste kännas vid
Vårt ödes stränga lag. O, at ey längre frid
For dig, än den man väll gatt mista, var at väntat
Din saknad bar na giort mång diupa sackar löpa,
Och bittert tåreregn ahr många ögon tryckt;
Så kärt är ock ditt namn, at ingen icke tyckt
Sig skalla dig för hvad dig kärast är genköpa.
Så dör da dock ey hehl, din siäl är i Guds gärdar,
Der alt med blomster af en evig Maj besås,
Der da från all din svett ocb svårhet vederfås,
Och ey en fingerknäpp vårt stålta väsend vårdar.
Det stora hafvet, som af tosend vatten spädas,
Skall tömmas förr, och förr skall sohlen stilla sta,
Än dina dygder i förgätenheten gå,
Och skal! Cameen bland oss af tusend mannar qvädas.
Men iord, som i ditt sköt dess sämsta deel bevarar,
Din fagnad blijr ey lång — en dag skall klarna opp
Till fyllnad af vår fröjd, då Gudh bå siäl och kropp
Med ny föreningsband till glädien sammanparar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
