Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg hvad mycken nijt han burit om sin hiord,
Den med exempel lårdt ok fbdt med Cbristi ord,
Han sag hvad inom-lands ok utom han erfarit,
Att gammal uti dygd, fast ung af åhr han varit.
Han såg och sade: Gack min Daniel i frijd,
Att vänta i din graf den salla vakne-tijd,
Jag månd i ringa ting tin trogna tienster röna
Jag vill med evig frögd tig bland min helgon löna.
0 himmel, när min tijd och vandring varder all,
Och mitt lifs trötta skepp sin segel fälla skall,
Lät mig då sådan tröst i mitt elände hora
Och sändt den vind, som mig i samma hamn kan föra.
Tig kom ey, salla man, den rösten främmand för.
Den i sin lijfstijd dör, han dör ey när ban dör;
Ty han så left att tu ey blygtz här längre blifva
Tu var och nu tillfreds tig hädan att begifva.
Den gamle redlighet och trygge samvets roo,
Som från den gyllne tijd gått vilse om sitt boo,
Har i ditt hierta sig ett liufligt hemman ägnat,
Där med du både dig ok dina vänner fägnat,
1 hvijta kläder du nu för den Gamble går,
Ok har till rygga satt hvad än oss förestår.
Tu skådar nu thet liuus, som lius åt solen gifver,
Där vid du evigt nögd, men aldrig ledse blifver.
Så niut, o sälla siäl, tin dyra himla roo,
At iordens gömmor vij din kalla kropp förtro,
En helig engla vård skall så titt hvalf bevaka,
Att tina been sin roo till dommedag må smaka.
Men att tin aska blijr med många tårar stänkt,
Troo ey att man dig så tin frögd afunna tänkt
Men vi vår uselhet i akt och minne taga,
Och vid vår lijkas lijk vårt egit lijk beklaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
