Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudeen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXVL
En salig hamn intagen,
då
den ådle och högaktade herren,
Herr Daniel Tilas,
effter en god christens vandring den 29 December 1697
sitt mödosamma lefverne slööt
Oi har tin fahrkost sig nhr all sin fahra vunnit,
Tn båd* i med ocb moot så nog försökte man,
At tu then vreda sjö frimodigt trotza kan
Ocb har then bästa bamn, då bäst behöfdes, funnit.
Säll to, som gått förbi mehr ondt, än man kan nämna,
Dess hootand’ oss, som än här kastas stundlig, bryr,
Then ledsvän, som tu folgt uhr alt titt äfventyr,
Har ey så trogen vän i nöden kunnat lämna.
Fast vädren stundom baa med våld och fasa lyfftadt
De stollta vågors rygg alt op mot himlens skyy,]
Och åter giort ett fall mot diupa bottnens dyy,
Har altid oförskräckt tu på tin stierna syfftat.
Hvem tåhlamod och troo samt hopp till himlen leeda,
Den har sin säkra fart, fast i ett rasand’ baf;
I väder, och tu våg, hvad ha’n I mehr deraf?
Ett löst och drifvand skom blijr ändan af ebr vrede.
I vänner, som ehr vän, från väder, våg och klippa
Och blinda räflor frälst, i säkra lugnet sij,
Bekännen om I sjelf väl önsken gråtna blij,
När I till sådan hamn uhr sådan fahra slippa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
