Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Rudenschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrka; fel, som tyckas hafva blifvit vår tids och en smitta,
som i flere språk vill taga 5fverbanden och af goda
fran-söska aoctorer, som ännu följa den bebageliga naturen,
kallas un stile precieux.
Den fördelning, som i allmänhet göres af särskilta
skrifarter, har ock i vårt modersmål rum, och vi se dem
brukas med mer och mindre lycka. Besynnerligt är att
de, som känna hos sig någon hog att göra sig i denna
delen fördelaktigt kände, synas till större delen,
åtminstone vid deras första prof, mäst intagne af hvad vi kalle
•n hög styl; men den äfventyrligaste af alla: plågsam for
författaren sjelf och för läsaren i längden tröttsam,
obehaglig, då den såsom ofta bänder, stadnar i högtrafvande
men tomma ord och hvad Horatius kaller ampuUas et
ses-quipedalia verba; men än obehagligare, då den utan
åtskil-nad användes till hvad ämne, som förekommer. Åtminstone
lära ganska få auctorer gifvits, som i denna skrifart
kunnat ifrån början till slut fria sig ifrån ojämnheter, hvilket
dock i alla slags skrifarter, men besynnerligen denna, bör
vara ett af författarens angelägnaste ögnamärken.
Den lätta och naturliga skrifarten är deremot tjenlig
till alla ämnen och läses med lika behag af alla, då den
tillika är städad och anständig och då författaren vet låta
sin förnämsta konst deri bestå, att konsten ej må synas;
men huru vanligt är icke, att se denna äfven i alfvar-.
samma arbeten vårdslösas? Då ordasätt lånas ej allenast
af dageliga umgänget utan ock ifrån den nedriga hopen,
ja ock auctoren ofta förfaller både till tankar ord och
sammansättning i en art af sjelfsvåld, uti hvilket alt
läsaren saknar den aktning han har rätt att fordra.
£n annan afväg gifves, men långt förlåteligare, då
författaren är så angelägen at skilja sig ifrån det allmänna
talesättet, att han deri går för vida och äfven stundom
skiljer sig ifrån språkets natur, och blir för läsaren tung.
Jag kan ej ungå att äfven här omröra en förvirrad
smak den fransoserne af begabberi gifvit namn af Phoebus,
ehuru jag till nationens heder äfven bör vidgå, att den
nu mera sällan synes, och merendels af dem allena
utöf-vas, som ännu ej hunnit stadga sin smak, eller som gjordt
ett olyckligt val af mönster för sig att följa. Några
exempel kunna bäst uplysa hvad här menas: Det skall vara
min pUkt at ljusas i min forbindelse, och fängslas i min är-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
