- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 8. Märta Berendes, Ebba Maria och Joh. Eleonora De la Gardie, Amalia Wilh. och Maria Aurora von Königsmark, Thorsten Rudeen samt Carl och Ulrik Rudenschöld /
357

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulric Rudenschöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men hvadan kommer mig tben häpenhet jag känner
I alla ådror, som vil binda mig mitt tahl?

Jag gör dock intet nytt: när svensk och ryas blef vänner,
Har jag ju af ven talt nti en folkrik sal,

Och ntan häpenhet, tå jag månd’ yngre vara.

Hvad ar som anar mig? Hvad mån jag ha befara?

Dock ar stor skillnad vid mitt förra tahl och thetta,

På ämnets höghet, på åhörar’ och på rum.

Vid fridens ankomst fick en b var sitt hierta lätta,

Och then, minst tala lärdt, var likväl tå ej stnm:

Nu har jag högre värf och talar för thens öra,

Som sielf mitt ämne är. Thet kan väl häpen göra.

Stormäcktigst drottning, jag väl nu ej först besinner
Mitt kunna mot alt hvad til detta värket hör,

Jag har väl långt förut thet öfverlagt; men finner,

At ock ehr majestäts åskådan mig nu föhr
I större häpenhet, häraf mig dylikt händer,

Som ögat, när thet sig mot klara solen vänder.

Ja, Glio bar förlängst så hviskat i mitt Öra:

Förmätne yngling, hvad for värk tar tu tig för?

Ett värk, som skaffar nog the mognast männ at göra,

Tu bördan noga mot tin skuldror jämka bor.

Ja, fast tig vor befalt, bord tu tig dock ursäkta,

Och efter egen blygd i oträngt mål ej fäkta.

Så talte Clio. Men, hvad jag tå kunde svara,

Var thetta, fast jag fann, at hon alt sade sant:

När har tu, Clio, hördt frögd sig med tysthet para?

Tyst frögd är ingen frögd; språk är tbess bundsförvant.
Hvem kan af landsens frögd en tyst åskådar vara?

Ty kan ej heller jag min frögds betygan spara.

Jag tillstår gärna, thet jag ej förmågan äger,

Ej konst, förfarenbet, ej alt som fordras här;

Men hvem är väl, hvars kraft mot thetta ämne väger?

Ett menlöst upsåt för min plikt här gälla lär.

Vår milda drottning, som för värk plär viljan taga,

Lär min enfaldighet ej låta sig misshaga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/8/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free