Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulric Rudenschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Öfver saknaden af »in älskvärda och liufliga
fr« menntders
then välborna assessorskans
Fru Hagialen Kaftecks
saliga hädanf&rd,
som skedde then 23 Februari sistledne, vid
thes begrafning
uti Linköpings Domkyrka then 6 Martii år 1726.
Uti en barnslig vördnad yttrade sig thes af hjertat söijanda
dotter son
Ulrik Rudenschöld.
Öom doden är thet enda sand, som leder
U$ tidens in i evighetens haf,
Thet ingen, ho han är, sig undanbeder —
En konang måst theran liksom en slaf.
En farlig led, ther mångens skepp måst brista,
Men stunden blir förborgad til vårt sista.
Ty må jag ej stort andra, om man skälfver
För en så dyr, så viss, dock oviss, färd,
På hvilken all vår välfärd endast hvälfver;
Hvem må tå ej then tycka vara värd
At städse grant i ögnasigte taga
Och i god tid thertil sig färdig laga?
Ett hastverk kan ej så beständigt vara,
8om hvad med flit i tid aprättadt är,
Ett träd, som skall till efterveriden vara,
At växa op lång tid ock fordra plär.
Then bäck, som straxt vid källan strömlikt rinner*
Snart minskar sig och knapt till hafvet hinner..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
