Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulric Rudenschöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fut marmor eller gold ej vira källor sira,
Faal de med blomster och med massa prydas blott,
Daphois och Amaryll dem ej dess mindre fira;
Dar låogt frän tvång ocb qval, där nögde med sio lått.
Mitt hemvist helgas stads de nio sångarinnor,
De lir* mig åo ibland en daglig Fröja te
I dans, omgifven af behaglighets gudinnor,
Och skogens vårdar, som derpå med lystnad se.
Men jag saart spörja måst hur ådran stelnad blifvit,
Och mer ej tål i rim at fängslas alt för et;
Den svärm af infall, som förr glans åt tankan gifvit,
Består då högst i en matt lemning utaf vett
Nu, att jag från mig långt må slika drömmar jaga,
Jag noga forskar nt årstimmare lopp och börd,
Samt huru på den skrud, de sköna ängar draga,
Plär följa ymnig skatt af frukter och af skörd.
Min tanke får och vid det stora biåsset stanna,
Det klara stråle-klot den tindrand’ hvirfvel-kropp,
At spana ut om han ock värkligt går sin bana,
£11* om, förutan gång, han lyser verlden opp.
Därpå hon hastigt mot den varelsen sig svanger,
Som verlden skapt och styr: då bringas jag at le
Åt en ursinnig flock, som vid den irrsats bäoger,
At all ting kommit till blott af en händelse.
Så flyta liufligt fram til målet mina dagar,
Jag sorglöst solen ser stå opp och gå till bädd,
För den förflutna tid ej något agg mig gnagar,
Nögd med mitt no, samt för framtiden föga rädd.
Säll hvem förkasta vet det allmänt gängse tycke,
Som fåfäng äre-törst til väga endast bragt,
Och tror med mig, at det är rättlig göra lycka,
At lyckan, såsom jag, stads anse med förakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
