Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Dalius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCEN A IX. Philomate8, Hecastus, Nomodiasealus.
Philomate8.
Fader, migb kommer grufvelse ao,
Ty iagh tbet breefT ey läsa kao,
Tbet gör migh en så stoor neesa,
At håren migb på bofvnd reesa.
Hecastus.
O, son, illa baar tn studerat,
At ta na så skamligt errerar.
Nomodiasealus.
Hecaste, brefvet Gudh sielff skrifva mon,
Ty kan na thet ey läsa tin son,
Allena iagh skal tigh ntthyda,
Uttryckeligh b vad thet mon lyda,
Thet är, iagh sade, na är then tijdh,
At ta skalt vandra tben vägb så vijdb,
Gudz änglar bafva tigh förklagat,
Ta illa om titt huus baar lagat,
Diefvalen och titt egit samveet,
The monde också betyga thet
Hecastus.
Herre, hoo är then domar så sträng,
Som geer migh tbenne stor’ efftersläng?
Nomodiascalus.
Thet är then högste, en skräckeligh gudh,
För allom som förachta hans badh,
Han är herre öfver all natar,
För honom fruchta all creatar.
Hecastus.
Giffz migh dock ey länger tidh och frist,
Skal na min tijdh vara uthe vist?
Kan migh ey hielpa goda eller gald,
Ey min höga slächt, ey fränder huld?
Ack, så är min saak alt förloren,
Vee, at iagh til verlden var bohren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
