Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Dalius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad är vår art, at säija alfvart,
Ett väder medh storm, en skropelig form.
IV.
lennes natur är ond figur,
Med synd hijt född medh synden uthärdar,
Är full medh synd i all sin tijdh,
Vahnartig så länge hon är uthi veriden.
Blind uthi Gudz lagh, stum uthi hans loff,
Dooff til hans ord, och lam till Guds bord.
V.
Nu vil kon dock, den arme kropp,
Här gärna braska, fräsa, bravera,
For högfärdz lust bär sorgepust,
Sigb sielff dher medh skamligh fixerar,
Medh stålt ögon, stoor uti bogen,
Präcktig uthi ord, bögmodig vedh bord.
VI.
0 högfärd stoor, tu inne boor,
Nu stygg hoos fattiga som hoos rika,
Nu synes mång buur, som hafver natur,
Vara både iuncker och bonde tillijka,
Med krusat långt håår, stofferat han går,
I hatten lavor, högstultade skoor.
VII.
Nogh fins mång töös, mast dygdelöös,
Dock vil hon svassa öfver sitt embne,
Och en annan, litt högre stara,
Moot adelzjugfrur uthan all ända,
Väl fins dhen också, ährekrantzen är frå,
Bär dock cron-skrud tå hon blifver brud.
VIII.
Braga samet uthan discret,
The små sielff giorde knappar i verlden,
Och fagra villdruur, i dygder obscur,
Lijkväl pråla, skam är på färde,
I stader och land, vijdt öfver sitt stand,
Medh hufvud tu, som sielff satans brud.
IX.
Altså haar mång til kyrkan sin gång
Medh pråål at låta sigb dher beskåda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
