Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Wivallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det synes att Wivallius haft betydande bide gynnare
ocb fiender, och det dröjde länge innan han fick sin dom.
Först på varen 1633 afkunnades den och är af följande
lydelse:
“Alldenstund Lars Wivall sitt eget namn förnekat och
ett falskt uppdiktadt namn sig tillegnat, skall dermed tidt
och ofta besvikit, synnerligen och sårdeles ander samma
falska uppdiktade namn bedragit välb. Ulf Grip och hans
hustru deras dotter ifrån; thy erkännes och dömmes
be-mälde Lars Wivall för sådant svek till en uppenbar
bedragare och oärlig person ocb hans namn tillnäglas
vid kåken, och sådant med rätta. Afsagdt i Stockholm
den 17 April 1633. På den kgl. rättens vägnar Ake
Axelson.44
Härefter fördes Wivallins från Stockholm till
Nyköpings slottshäkte, der han satt fången 1634; men blef då
förflyttad till Cajaneborg i Finland. I dessa fängelser blef
han både hårdt och grymt behandlad. ’ I Cajaneborg fick
han slutligen tillgång till skrifmaterialier och företog sig
då att skrifva “Svea Rikes Ringmur*, ett arbete, som han
jemte en böneskrift afsände till drottning Christinas
förmyndare. Svea Rikes Ringmur, som förvarades i
Antiqvi-tetscollegiets rum, gick förlorad i den stora slottsbranden
1697. Böneskriften har följande lydelse:
“Nådige högvälborne herrar, hennes kgl. maj:ts
regerande råd och förmyndare! Efter som det endaste medel,
som en ängslig och nödställd menniska hafver till
försoning hos Gud och öfverhet, hvilka intet anseende hafva
till offer och gåfvor, utan till ödmjuka och förkrossade
bjertan, så är bönen; igenom henne låter sig Gud beveka
till barmhertighet emot den aldra högsta syndare, som
finnas kan. Ja, igenom ödmjuka böner varda ock ofta
tyranner och ogudaktiga öfvertalade till misskundsamhet. Hvi
skulle jag då afstå ännu med ödmjuka böner hos e. n. i
högsta underdånighet om mina synders tillgift och om
ändt-lig förlösning att erhålla. O, nådiga herrar, tillräknen
honom icke sina synder, som sig bättrar, säger Syrach.
In-vänden mig nåde för hans skull, som ned af den höga
himmelen stigen är för allas vår skull; förbarmen eder
öfver min ungdom, som uti ett sådant fängelse måste
förnötas; unnen mig nåde och förlossning, intet tviflande om
mitt förehafvande till ett bättre lefverne. Gud, som haf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
