Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel von Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 356
5.
Nar kiötzlig svagheet, som mig oftast vill anfächta,
Från hvilken ingen, som af qvinno födz kan måchta
Att vara aldels frij, så gif, att ingen må
Der af forargelse, skam eller skada fåå.
6.
Våld, oråttfårdigheet, grym hårdbeet och hvad mehra,
År cbristligt sinne moot (o Gad mig så regera)
Att iag alt sådant flyr, och ingen giör fortreet,
Bevar i synnerheet mig, Gad, for girigheet
7.
Man gifver da mig mehr an dagligt iag behöfver,
Så låt mig tåncka på den, olyckan bedröfver,
Ej vånta till thess iag mång fagra ord anfår,
Uthan i nöden den, som trenger, snart bijstår.
8.
Oro någon mootgång mig, min Gad, tillhanda stöter,
Så gif att iag der med ett Cbristligt tåblmod möter,
Ej vredgas appå den, som mig densamma gier,
Fast mehra villian din och mina brått anseer.
9.
För den skall gif, o Gad, att iag mig mått påminna
Och (hara ondt det giör åth kött och blod) besinna,
Att all olycka, den oss hånder, bara håhl
Den nån tin vara syns, dock sker till ett gått måhi.
10.
Till fåfänghet och flård, till låttia, kettia, svinker,
Forgånlig vårdzligt pråhl, som lijten tijd hår blincker.
Lett mig ey ta behag, vend sinnet mit till dygd
Och ifrån allt thet, som kan gifva skam och blygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
