Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel von Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ån mindre om da hehl ocb bållen tiger still.
En took för henne år den, som lärd vara vill;
Att vinna henne måst du bruka till att flettia,
Sohlfiedern rifva bort, allting i olag settia,
Och, medan som du bäst att raasa håller på,
Hvem nekar dig att taa der boos, hvad du kan få?
När ta således hvart humeur i lag kan göra,
Lehr uthan möda dig kerleek till nöije föra.
Man ellskar det sig lijkt och hågen faller mest,
På det hvad hoos sig sielf een tycker vara bäst.
När du bar märkt, din daam att ellska vill begynna,
Då achta flitigt på, att hon ju mehr må brinna,
Och kommer hon dertill, att hon dig gerna ser,
Så vaar i dit besöök då eij så flijtig mehr.
Igenom sådant lehr du öka hennes lengtan,
Att hon dig sedan med så mycket större trängtan
Unfäguar, dock see till, lett ey forlange blij,
På det du ey dig må bedraga deruti.
Fördubbla, om du kan, när du dig då inställer,
All din behagligheet på nytt, att hon dig heller
Än någon gång för seer, seij huru sköön bon är,
På det bon håller digh så mycket mehra kär.
Ett ord i sinom tijd, som kommer af ett hierta,
Upfylt medh kerlekzhåg, kan stilla elskogs smärta,
Dess krafft är mechta stoor, doch mehra det förmår,
Om du med ellskogz breff din mehning seya fåhr.
Dhe tahla än för digh, fast da är redan borta,
Ja ingen daam så klok, som sig den lust kan korta,
Att icke sådant breff mehr läsa än en gång,
Fast vore hon ännu så kysk, så tvär och vrång,
Ty dristigt läser man, det man ey töör anhöra,
Och blygsamheten kan då henne ey förstöra,
Af upsyn, som hon sed’n, dig att undfägna, taar,
Kan da grant märcka, hvad ditt bref uträttat har;
Standom är kärleek god och lijknas ved sin moder,
Men stundom är hon ond, grym, tvär och ey så goder,
Beväpnadt som Gud’ Mars och har behag till krig,
Då måste man för alt derhän bemöda sigh
(Som man een fästning giör) att kerstans hierta vinna,
Igenom konst och macht een ingång till att finna,
Man måste storma käckt, minera hur man kan,
Sampt skaffa sig förband och hielp hos een och an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
