Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Gabriel von Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI.
Ka ode, giwrd på ensligheet.
af MoD8:r D:r Andilly.
Prij fr&n den oroo och förtreeten
Med fåfäng möda, som man haar,
Så länge man i bofven faar,
Vill iag nn prijsa eensligheeten.
Stell dig, min siäl, den stoor och galna blindheet för,
Hvarmed hvar man en högh, ja gndlig ära giör
Det spöke, hvilket man plär elliest Lyckan kalla,
Betracht det evga lins, der af sitt skijnand har,
Sohl, mån och dessa stiernor alla,
Som ömse om hvar en regera natt och dar.
På denna orth dess liufligbeeter
Består nti oskyldig lust,
Haar iag ey mehr beboft med post
Befruchta, att odygd mig reter;
Det angenehma sorl af floder, lijk christall,
Af fooglar många slag, den liuflig röst och skall,
Den prydnad, som mång ferg af blomster feltet gifvei^
Forku nar, sprijder nth, afmål ar, giör bekant
Dens storheet, som naturen drijfver,
Och detta alt haar giördt med sin alzvåldig hand.
Den rijk med sädh betäckta åker,
Som förr var toomer, torr och kahl,
Dhe höga berg och djupa dahl,
Med mång slagz frucbt, man däri råkar,
Den underliga gång, som bimmlens bygnad har,
Och at han oför märkt sig om vår ögon draar,
Den himmelsblånad färg och stiernors liusa stråblar,
Med een otaalig hoop af under, som dhe gör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
