Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
vika. Isl. vikia går lika med stiga (se Rasz, Vejledn. s. 63)
Cod. Bur. s. 498 hu: han vek af veghenom. Hit höra vik
(sinus maris), vek (Isl. veikr), veck; kanske veke.
svika; ÅA. Sax. svikan; F. Hög-T. suihhan, suihhu, sueh,
suihhumes, suihhaner; Isl. svikia, svik, sveik, svikom,
svika, svikenn. Bonavent. s. 439 the thenkto ok at swi-
ka ok dara han (dåra honom); Run-Urk. 228 sviku (sve-
ko); 1592 Gup sviki Pa ar han suku (dem, som honom
sveko); 263 han vas (var, blef) svikin; 662 hon (han)
varp svikvin (jfr. Frumpart. s. 63 svikvin, i en gammal
Norsk handskrift). I N:o 208 seik felka (stallbroder) sin,
menas med seik troligen sveik (svek).
skrika är af samma verbal-klass som F. Hög-T. scrian, scriu,
screi, scrirumes, scriraner, och torde i grunden vara sam-
ma ord, fastän Tyskan saknar & såsom känne-bokstaf. Med
det Svenska verbet stämmer det Danska skrige, skriger,
skreg, skregen; samt det Norska skrika (Aasen, Nor. Folk.
Gram. s. 175), förmodligen i samma mening; men icke lsl.
skrikia eller skrekia efter 4 konjug., icke Dal. skrätja (d
v. 8. skräkia), skräkde. Mot föreställningen om en ome-
delbar öfverflyttning från Tyskan talar dock den för samt-
liga Skandinaf-språken gemensamma slut-konsonanten; tan-
ken på en efter analogi danad böjning motsäges något a
den stora allmänligheten i både Svenskan och Danskar.
Det i tal knappt begagnade skria, efter 4 konjug., är snar
rare Tyskt lån.
hvina; Isl. hvina, hvin, hvem.
skina; Mös. Göt. skeinan, skeina, skain, skinum, skinans; Isl.
skina, skin, skein, skinom, skina, skinenn. Kg. Styr. IN.
7: 28 hwad solen skin (huruvida solen skiner); um solen
skin; Carl XII:s Bib. 2 Petr. 4: 49 ett lius som skin
(skiner); Cod. Bur. s. 4142 ok sken (sken) vmkring han som
sol; 186 ok sken hans kömd (och syntes bans ankomst);
43 löuen skinu lius (löfven skeno ljusa) som stiernor; 5
Birg. Up. 6: 52 tendrina skinu hwita ok langa. Gott
lands-dialekten: sköinä, skain, skinen (Säve s. 242).
”isa (resa sig, stå upp); Mös. Göt. reisan, i sammansättnin-
gen ur-reisan, ur-reisa, ur-rais, ur-risum, ur-risans;
Isl. risa, vis, reis, risom, risa, risenn. Wadst. Kl. R 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
