Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 II BOKEN. — IV KONJUGATIONEN.
Sihtarf ritu stin Pini; 382 Pair raitu stain. Hos bond-
folket i vissa trakter är bemärkelsen: skrifva, ännu i an-
seende; men uti allmänna språket är den, jemte starka böj-
ningen, förlorad sedan långliga tider.
vita (bevisa, intyga, beskylla); Mös. Göt. wveitan i fraveitan
(bämnas; se Scmurze), inveitan (tillbedja), inveitu, invatt,
invitum, invitans; F. Hög-T. wizan (imputare), wizu, weiz,
wizumes, wizaner. Is. vita (tillvita, näpsa) följer deremot,
jemväl i äldsta skrifter, 4 konjug., t. ex. Homil. 80: 4
avitape (näpste); äfven 2 konjug. (se Gloss. till Edda Sem.)
Men i våra inbemska urkunder märkes ett och annat spår
efter stark böjning; t. ex. Vestm. L. II. Kr. B. 42 pr. (ien
gammal hdskr.) vtan han wet (med mindre han visar, be-
visar) lagha forfall sin; Bonavent. s. 225 emuel forucet
(jemväl förevitade) han thöm oc thera mistro; Ansgar. 30:
28 stundhom aweet (förevitade) han oc straffadhe sik siälf-
uan; VGL. II. J. B. 36 cen han giter wvitit sik (om han
kan bevisa, egentl. bevisat sig); Smål. L. 42: 4 enn han
forfall sin witit. Äfven om man i äldre VGL:s uitet ej
vill se uitet, d. v. s. vitit, utan vitat, äro de företedda in-
tygen om stark flexion tillfyllestgörande. Icke dess min-
dre är den svaga, särdeles efter 2 konjug., långt vanligare;
t. ex. Cod. Bur. s. 20 guz moper auite (förevitade) ridda-
ren; Bonavent. s. 66 sidhan awitte (näpste) han wvedhrit;
Wadst. Kl. R. s. XIV hon straffadhe ok awite; X henna
nesto vin: (hennes närmaste vänner) awitadho hona; Bjärk.
R. 41: 4 warper nokrom Piufnaper viter (tillvitad); Stads
L. Thj. B. 2 epter thy honom er thyufnadher vitter; Södm.
L. Kg. B. 44 pr. warper manni with, i en annan hdskr.
utt (tillvitadt). 1 4734 års Lag läses R. B. 10: 24 ti-
vitte, M. B. 13: 4 oförvit (opåtaldt). I skrift brukas nu
merendels 4 konjug. Af Grimm hänföres under det Mös.
Göt. verbet, bland andra, vitan (Forn-Sv. vita, veta; se
derom i denna Boks slut-kap.), Isl. veita (Forn-Sv. veta,
tilldela, göra), viss (Gram. II 44); till samma rot hörande äro
ock de gamla vit (vett), vita (vetskap, bevisning), viter
(förståndig, vettig; nu vitter), viti (fel, som tillvites; vite,
böter, straff), vitni (vittne) m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
