Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tll BOKEN. — PART. PRES. 407
F. Ned. Sax. fremethi, A. Sax. fremed eller fremd, Ny-
Tyska fremd, Dan. fremmed) visar sig hos oss i handskrif-
ter fråv medlet af 15:de seklet och sedermera, men icke
såsom ande; t. ex. Wadst. Kl. R. s. 37 frömadha, 38
fremadhom, Ansgar. 24: 40 frömadhe, Hert. Fredr. 4047
frömedhe, Valentin s. 36 och 53 frömade, St. Rimkr. 12:
2 fremade; Legend. s. 220 (ur en hdskr. från år 1503
—5) fremadha. I Helgona S. (från början af 4500-talet)
träffas s. 9 fremadha, s. 14 fremmandha; i Membr. A.
4 (skrifven år 4526) fremadhe och fremmende; i Gust.
I:s Bib. fremmande. Dock angifver Spegel (år 17412) både
fremmad och fremmande; Göta språken nyttja ännu i denna
dag det rigtiga främmad, främmat. Allmoge-språken i
Svea rike betjena sig af andra ord för denna betydelse, t.
ex. okunnug, okunnun, okunnugt, oknutt och dyl., med fö-
rebilder i gammal Isl. och gammal Svenska; främmande är
egentligen blott Stockholms-brytning,” som upptagits i det
yngre bokspråket, och är att föra vid sidan af åtskilliga
andra oorganiska alster, från hvilka intet nyare språk kun-
nat helt och hållet rädda sig. De öfriga af Grimm åbero-
pade s. k. participen tillhöra folkvisan, hvars närvarande
affattning är i senare århundraden tillkommen, och genom
en mängd felaktiga arkaismer nogsamt utmärker en yngre
tids missförstånd af en äldres skaplynne. Folkvisans språk,
i sitt nu befintliga skick, kan, noga räknadt, icke hänföras
till någon bestämd historisk tidpunkt, och blott iringa mån
till sjelfva folkspråket, sådant detta uppenbarar sig i de
särskilda munarterna: hon utgör ett abstrakt mellanting af
skriftspråk och folkspråk, af gammalt och nytt, för språk-
forskaren af ett ofta ganska tvetydigt värde. Då det i Sv.
Folkvis. I. 202 heter sofva plär till ljusande dag, har
ljusande, i egenskap af forn-form, ingenting att betyda,
emedan visan är författad af Dahlstjerna (död 1709). Dess-
" Björn HALDOBSEN upptager framandi (främling), i hvilket Grimm vill se
ett part. pres. af verbet frama (Gram. II. 240), bilda, skicka sig; i
Gloss. till Oldn. Lescb. förekommer ock »framandi, fremmed». Aasen
har adj. framand, fremmende, fremmind, fremmund, frammund
(Nor. Folk. Ordbog). Förmodligen är ordet icke uti Isl. och Nor. rätt
gammalt, och kan möjligtvis vara en vanställning af samma slag som
vårt främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
