Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill BOKEN. — PART. PRETER. 423
kanske af den för honom egna föreställningen, att maskulin.
kommer af neutr., för hvilken han uppgifver grunderna i
Företalet till Fris. Spr. s. 26. Borr sammanställer Mös.
Göt. bugans (= Isl. boginn, F. S. bughin, böjd) med San-
skrit. bugnas; under tilläggande, att Sanskrit. part. pass.
på na äro jemförelsevis sällsynta (Vergl. Gram. 8. 867)”
Till försvar för det i paradigmat gifna företräde åt —e-, uti
äldsta Isl., må ur Homil. åberopas 54: 2 unnenn, 95: 2
fundenn, 14: 4 snuenn, 82: 2 vindruckenn. Att i är för
F. Sv. vanligare, i de äldsta tiderna, befinnes af de i an-
dra Boken under 4 konjug. uppgifna talrika exempel. —
German-språkens svaga part. preter. har, liksom impf., sitt
kännemärke i Pp, &,. d eler t;” af hvilka d öfvergått i
Engelskan, t i Ny-Tyskan; t äfven i Danskan, der likväl
uti pl. af 4 konjug. d återkommer, såsom i elskede (RasK,
Dan. Gram. s, 40). Med vidfogadt maskulint tecken i den
obestämda formens nomin., innehåller Mös. Göt. -Ps, F. Hög-
T. -ter; F. Ned. Sax., A. Sax. och Fris. -d, någon gång
t. Isl. har efter vokal, samt efter f, g, r, i äldsta tider
-Ppr, sedan -&r; annars —dr, -tr, enligt samma lagar som
för impf. angifvits (jfr. s. 326); t. ex. Homil. 52: 2 call-
apr, 50: 4 skapapr, 214: 4 talipr, 33: 4 lagepr (lagd),
23: 2 lagpr, 67: 4 hafpr, 2: 2 pindr, 47: 4 meoddr (=
meddr, mödad, tröttad). Det här förekommande, endast de
svaga verben förbehållna partic. tecken eger sin motbild i
det Lat. t (jfr. -tus), för alla verb lika. Raszs, såsom det
tyckes, hufvudsakligen derpå grundade utsträckning af det
Isl. —&r, äfvenledes till starka verb, är nyss omförmäld (jfr.
s. 9). Ett enda hit hörande exempel ur äldsta Isl. har jag
bemärkt, neml. det s. 474 ur Homil. anförda hafepr för
hafenn, upphafepr för upphafenn, der Pr ickei vanlig me-
ning företräder nd (jfr. 8. XVI), utan är verklig particip-
form. Men liksom vid skepia kan i Homil. ställas icke
” Som Borr icke ännu i sitt större språkverk afslutat artikeln om part.
preter., kan man tills vidare hänvisa till hans äldre förklaringssätt af det
historiska förhållandet mellan Sanskrit. na och Mös. Göt. an (se Voca-
lismus s. 68—70).
’" För detta i impf. och part. preter. likformiga tecken begagna vi samma
namn (tempus-tecken), utan afseende på möjligheten af en åtskild här-
komst, — en fråga, som förekommer i kap. om Verbal-böjningens ur-
sprung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
