Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För hellänerna tedde sig dödsriket såsom ett
skuggornas land; de hänsofne ädle, som en gång fyllt
jorden med sina bragders dån eller med sina
fredliga idrotters välsignelse, skymtade för de lefvandes
inre blick såsom dimgestalter, overkliga, ofattbara.
Endast Orfevs lyckades att med sin kärlek, om också blott
för ett kort ögonblick, till porten af solens och lifvets land
återföra den varelse, som en gång utfyllt hans lif.
Öde, tung och mörk låg för antikens människor de
dödas värld, och ingen gudomlig ande sväfvade öfver
Karons älf.
För mången nutidens son äro historiens gestalter
sådana töckenbilder, som svinna längre bort med hvart
rullande år; de äro namn och intet annat. Men den,
som med kärlek besöker och fördjupar sig i tider som
farit, förunnas det att bakom namnet varsna människan,
personligheten, att se töckenbilden få blod och färg och
klappande hjärta. Det är den tänkande och forskande
fosterlandsvännens glädje och förpliktelse att låta sin
samtid skåda, hvad han själf skådat, med sympati förstå
den lifsgärning, som var den bortgångnes insats i folkets
utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
