Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Motlerskänslorna forma sig till ord och strofer;
i det lilla sorgsna poem,1 hon ägnar sin son, död
»efter sina i Bataljen wid Orawais erhållna Blessyrer
i en ålder af i5T/a år», heter det:
» Ilwad bädar du, sorgliga winterflägt,
Som regnflodens wSgor krusar,
Och sliter frftn grenen dess gulnade drägt
Och i rymden suckande susar?
»Jag kommer», han swarar, *frän Suomis land,
Som bistra Walkyrior härjat;
En hälsning jag för frän den blodiga strand,
Hwilken Orawais hjeltar färgat.
»En hälsning jag för frän en fallen VVän,
Frän gossen med manliga sinnet,
Hwars lysande namn skall förwaras än
Intill tidernas afton af minnet.
5Ilans hjärta war kraftfullt, men späd hans arm,
Ej ämnad för mångära öden;
Betecknade Nornan hans mudiga barm
Som et ungdomsofTer ät I>ödcn.
»Ej unnades honom sin brutna röst
Med sin faders snyftningar blanda,
Och icke att, tryckt mot sin moders bröst,
Utgjuta sin manliga anda — — —»
Poemet är undertecknadt: »författadt af dess
sörjande Moder.»
Äfvenledes sysslade hon i höstkvällarnas ensamhet
med att efter de bref, hon fått, sammanfatta sin sons
hjälteöde i en »Berättelse, uppsatt af Wilhelms moder».*
Det är en enkel, flärdlös skildring af Oravaisdagen.
Dess slut lyder så: »Den i7:de är Wilhelms cgenhän-
1 Originalet i Krigsarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
