Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där i sin studiekammare, tyst som han går där ute på
vägarna omkring det lilla grå, torftäckta Sala.1
Nästan fullkomligt är han afspärrad från den stora
världen; de yttre händelserna, så skakande och
omstörtande, gå förbi stråkvägen till hans boning.
Det är i de dagar, då Sverge och Island äro de
enda land i Europa, som sakna »farande post» och de
södra provinserna åtta månader om året sakna
förbindelse med Stockholm. Och prässen? Tidningarna?
Klafbundna, torra annonsblad med en och annan notis»
från London, Wien och Berlin, intet annat.
Med resor, böcker och skriftställeri söker han
utfylla tomheten; han erhåller upprepade gånger
tjänstledighet för både in- och utrikes resor;3 och han reser
med öppna ögon, han studerar praktiskt landets
ekonomiska och finansiella tillstånd, han gör anteckningar,
han kalkylerar och utbildar sig allt mera till den
snillrike nationelle finansmannen i stort.
Samtidigt väckes hans kärlek till konst och poesi.
Hans barns informator på 1790-talet, dr. Ekmarck, var
stor beundrare af den nya tyska diktningen. Grefve
Schwerin ansåg vid denna tid all poesi onyttig och
endast till gagnlös tidspillan. Till slut, berättar
Palmblad,3 tröttnade Ekmarck vid detta klander och tog
det löftet af sin patronus, att han ej vidare skulle yttra
något omdöme, innan han läst något af Schillers och
Goethes större diktverk. Grefven samtyckte; »hela
natten såg man ljus i hans fönster; om morgonen kom
han med röda ögon in till informatorn och begärde
1 Det berättas, att han på sina ensliga vandringar alltid följdes af
sina älsklingar, fyra stora hundar. Om han stannade för ntt språka med
någon mötande, öfverraskades denne ibland af det plötsliga ropet »vet hut»,
hvilkct dock alltid följdes af det förklarande tillägget: »ja, jag menar
hundarna.»
* Se Schwerinska diplom och handlingar. Nord. Mus. Arkiv.
a Sv. Biograf Lex. II, sid. 137.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
