Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsatte vi affairen under en beständig eld i 5 timmar och retirerade 1½
mil, der halt gjordes. Här kom Drufvan med hela officerscorpsen, omfamnade
mig, tackade mig det jag frälst dem. Folket hurrade och önskade
mig en beständig välfärd. Snart derefter fingo vi en batalje, den
långvarigaste och blodigaste här nånsin har varit i detta krig. Denna stod
vid Orravais och varade ifrån 6 om morgon till kl. 11 om afton. Jag
underhöll ensamen ända tills middagen elden med mina canoner,[1] då
jag vid denna tiden blef blesserad. De skulle just släpa bort mig, då
en af mina karlar berättade att jag var kringränd, jag repade mig, satte
mig på en canonhäst ty min egen var skjuten, lät folket hurra, satte
mig främst i spetsen, ropade camrater följ mig, jag commenderade
marche marche och slog mig igenom fienden, som tog emot mig med
fäld bajonette. Jag fick 3 kulor uti kappan och många af mitt folk
blefvo stuckna. Generalerna Adlercreutz och Vegesack tackade mig på
det högsta. Om morgon skulle jag gå ut och recognosera, då jag fick
en kula genom mössan, hvaraf jag föll om kull. Jag upptäckte fan
bakom en sten, tog geväret af en soldat och sköt honom. Om aftonen mot
skymningen fick jag en ny blessyr, de släpade mig till närmaste by, där
jag låg till dess fiendens kulor kommo in genom fönsterna. Jag hade
blifvit qvar, om intet en ädel officer, som jag ej ännu lärt känna, kastade
mig på sin rygg och vi kommo lyckligen undan. Vår förlust är säkert
2,000 man och 30 à 40 officerare. General Aminoff, den ädelmodige
mannen, tog upp mig och nu mår jag temmeligen väl. Farväl älskade
och dyrkade föräldrar och syskon. Lefven alltid väl önskar eder beständigt
tillgifne son, bror och vän Wilhelm.
Generalen skyndar så på att jag intet får tid att uppräkna den
mängd förlorade officerare af Upplands och Vestmanlands Regementen.
——*——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
