Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Mr Harrisons olycksöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
MR HARRISONS OLYCKSÖDE.
Det var en ruskig novemberdag anno 19**. Fog’en
hade kommit drivande upp från Themsen och kräla-
de vitgul och våt och rå över Londons fuktiga as-
falt och tegeltak. Världsstaden tycktes som suddad
ut från jorden, men djupt i de vita töcknen kunde
man ännu höra millionernas liv röra sig och pulsar-
na bulta av samma skälvande feberhets som förut.
Osynliga fötter trampade under lyktornas vita ljus-
bollar, vagnshjul rasslade och hovar klampade i de
blinda töcknen, och omnibusarnas och spårvagnarnas
röda lyktor gledo dunstigt och fantastiskt fram genom
dimmans vita ändlöshet.
För min egen del har jag allt sedan barnaåren
tyckt, att det ligger en viss, nästan skrämmande, spök-
lik poesi över London, när fog’en kommer. Det är,
som om den förde med sig en barnslig stämning av
jul och högtid, och det var nästan med en känsla
av andakt som jag denna dag rörde om med eldgaf-
feln i den duktiga kolbrasa vi eldat upp i kaminen
på Fred Hellingtons lilla privata kontor en trappa
upp.
Kontoret var rymligt men ytterst flärdfritt möb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
