Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett streck i räkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buller. Mr Wilkins, mr Wilkins, jag är rädd, att vi
kommer för sent!»
Jag har sällan sett två människoögon lysa av sådant
koncentrerat raseri som Fred Hellingtons i detta
ögonblick. Han stötte undan Ernie Thomson och tog
resten av trappan i tre tigerlika språng. Han bulta-
de hårt på dörren. Det kom intet svar.
»Fred», sade jag, »dörren är riglad inifrån.»
»Då måste vi bryta upp den!»
Han tog en våldsam sats och rusade an mot dör-
ren. Det knakade i virket, men den gav ej vika.
»Alla tre!»kommenderade han. »Nu!»
Det hördes ett dovt knarrande i gångjärn och lås,
men det var också allt.
»En gång till! Kom an! Nu!»
Vi stormade an som tre besatta, det hördes ett
kratschande ljud, dörren föll med ett tungt brak in-
åt, och vi rusade in i rummet.
Aldrig skall jag glömma den syn, som där mötte
oss.
Mitt på golvet lågo bord och stolar kullstjälpta.
Även telefonapparaten på skrivbordet hade rivits ned.
Och utsträckt, mitt i all villervallan, låg den stac-
kars rentieren Harrisons livlösa kropp. För öv-
rigt syntes icke en levande själ.
Fred Hellington böjde sig hastigt ned över honom
och lade örat mot hans hjärta.
»Död!»sade han därpå och reste sig häftigt. »Åh,
denna skurk, som inte ens haft vanlig bovheder att
vänta tills fristen utlöpte, men vad är det...!»
Han hade plötsligt avbrutits av ett utrop från
mig.
»Se, Fred, se!»skrek jag nästan utom mig, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
