Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Fred Hellingtons teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fasta steg rakt mot den portgång, över vilken den
mystiske elektriske montören bodde. Jag följde ef-
ter, mer än någonsin förvirrad av det kaos av tan-
kar, som genomkorsade min hjärna.
När vi kommo upp i trappan, fingo vi plötsligt
höra ett fruktansvärt tumult i våningen Över oss.
Det hördes, som om man brottats, och mitt igenom
oväsendet ljöd en gäll, ilsken röst:
»Skall ni överfalla en hederlig arbetare, edra lym-
lar!»
Fred Hellington knuffade mig i sidan.
»Låt oss titta på den hederlige arbetaren ett slag»,
sade han.
Vi rusade båda två upp för den smala stentrappan,
och i nästa stund möttes våra ögon av en rätt egen-
domlig anblick. Kullslagna på golvet lågo två hand-
fasta karlar, medan den tredje, den säkre Ernie Thom-
son, bakifrån slagit armarna om en arbetsklädd per-
son, som sprattlade förtvivlat med både armar och
ben för att slippa lös ur den kärlekslösa omfamnin-
gen. Han var över medellängd, en röd mustasch
hängde över den hoppressade munnen, ögonen tyck-
tes fullkomligt spruta gnistor av raseri, och muskler-
na svällde under den blåa arbetsblusen på ett sätt,
som skulle varit mer än tillräckligt för att övertyga
oss om hans oerhörda kroppskrafter, om icke de båda
kullvräkta männen redan avgivit ett ojävaktigt vittnes-
börd härom.
Runt omkring stuckos förskräckta huvuden ut om
dörrarna, men Fred Hellington tog helt lugnt fram
sin polisbricka och gjorde en befallande gest åt de
nyfikna att inte blanda sig i affären.
»Se där ha vi en polis!»utbrast arbetaren, i det
han spände sina kolsvarta ögon i detektiven. »Min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
