- Project Runeberg -  Det svarta strecket /
85

(1915) [MARC] Author: Harald Johnsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Fred Hellingtons teori

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med ett ryck hade fången plötsligt slitit sig lös
från Thomson, som med vidöppen mun lyssnat till
Fred Hellingtons avslöjande, och i nästa ögonblick
hördes ett klirrande ljud av krossat glas. Med otro-
lig vighet och djärvhet hade Robert Atkinson kastat
sig rakt mot fönstret och vågat hoppet ned i gatan.

Jag kände mig plötsligt :gripas av ursinnigt raseri.
De nederlag jag lidit förut på dagen döko plötsligt
upp i mitt medvetande, och jag förlorade fullkom-
ligt besinningen. Jag är en gammal god gymnast och
tränad snabblöpare, och alltifrån min ungdom har
jag övat mig i dylika små hopp från fönster och ste-
gar. Innan Fred Hellington kunnat förhindra det,
hade jag rusat mot fönstret och störtat mig efter mör-
daren.

Allt hade försiggått på ringare tid än en halv sekund.
Jag kände mig falla, och jag tog instinktivt spjärn
med händer och fötter. Jag rullade ett varv runt
och reste mig därefter med ett språng och rusade fram
så fort benen kunde bära mig. Min ena handled
värkte häftigt, men det tycktes också vara den enda
skada jag fått. Atkinsons försprång var endast cir-
ka tio meter, och jag lade till min glädje märke till,
hur jag vann på honom för varje steg... Nu var
det bara åtta... nu fem... nu tre... nu hörde jag
honom flåsa tungt och ansträngt... han hade tyd-
ligen skadat sig i fallet... Jag vann alltjämt, tum
för tum... Nu! Med ett språng kastade jag mig
över honom. Han sjönk häftigt till marken, vi
föllo båda, men i samma ögonblick såg jag något
glänsa i hans hand, jag kände en stickande smärta i
axeln, men med uppbjudande av mina sista krafter
kramade jag våldsamt om hans strupe. Jag hade
en dunkel förnimmelse av, hur han småningom
slappnade under mitt grepp, medan samtidigt något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:54:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstrecket/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free