- Project Runeberg -  Det svarta strecket /
89

(1915) [MARC] Author: Harald Johnsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Fred Hellingtons teori

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Härtill kom en annan omständighet: alla breven
voro präntade med tryckstil. Boven var alltså rädd,
att adressaten möjligen skulle kunna känna igen hans
stil. Kort och gott, allt pekade i en och samma rikt-
ning...»

»Åhå, nu förstår jag...»

Fred Hellington smålog.

»Ja, jag tillhör inte dem, som i onödan kasta fram
en ovärdig misstanke, men har misstanken en gång
grott fast i mig, blir jag fullkomligt respektlös. Om
det så vore...»Här tystnade han plötsligt och för-
de med en humoristisk glimt i blicken det pärlande
glaset till munnen... »Ja», fortfor han därpå, »om
det så vore den lede själv, skulle jag misstro honom,
— förlåt en gammal cyniker utan ideal... Jag an-
såg alltså saken värd en undersökning.»

Han tände en cigarrett och fortfor därpå:

»Ja Rob, du vet själv, hur denna undersökning av-
lopp. Jag lyckades genast konstatera en sak: den
modärna målarkonstens förträfflighet.»

Jag kunde icke låta bli att draga på smilbanden
vid detta uttryck av den forne estetikerns förakt för
det sköna, och Fred Hellington måste ha läst mina
tankar, ty han smålog, då han fortfor:

»Alltnog, mig gynnade den utmärkta målarkons-
ten på två sätt. Först och främst fick jag se, hur
oförskämt den eländige artistkladden smickrat den
fula miss Harrison på den elfenbensminiatyr, som
rentieren bar i sin halsduk, — fast det betydde ju
mindre. Vad som däremot betydde mera, var, att jag
tack vare mr Harrisons och mr Atkinsons konstin-
tresse kom i tillfälle att pumpa den koketta gåsen
miss Harrison. Hon gick i fällan som ett snällt
barn, fast jag många gånger, käre Rob, såg, hur
du satt och ängslades på mina vägnar, när du tyck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:54:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstrecket/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free