Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Fred Hellingtons teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ben och tillbragte en mycket angenäm kväll. WVic-
toriaklubben var Robert Atkinsons stamlokus, och jag
hade skaffat mig reda på, att han ämnade gå dit
just denna afton. Som du vet, spelade vi t. o. m.
ett parti kort, han och jag. Jag hade den turen att
förlora.»
»Men snälla Fred...»
..»Stopp lite. Härigenom lyckades jag locka ho-
nom kvar, så länge det stod i mänsklig makt att loc-
ka honom. Alla de andra klubbmedlemmarna stan-
nade kvar till långt fram på småtimmarna, men Åt-
kinson gick på slaget halv ett, — fast jag försökte
övertala honom att erbjuda mig revanche, — en sak
som en gentleman i hans ställning annars aldrig bru-
kar vägra. Detta gjorde mig säker på min sak, och
jag välsignade min otur i kortspel.»
»Men...»
»Vänta ett ögonblick. Efter allt vad jag förut lagt
ihop, var jag nästan övertygad om, att den ruinera-
de Atkinson slagit ned sina bopålar vid Leicester
street. Han måste varje natt iakttaga Harrisons
fönster, någon bundsförvant kunde han inte associera
med sig, eftersom en bundsförvant alltid innebär en
möjlighet till risk. Och att han varje natt skulle
stryka omkring på Leicester street klockan ett, var
absurt. — Atkinson var, vad man än vill säga, en
genial man. Alltså måste han själv ha tagit sig bo-
stad där.»
»Men», avbröt jag ånyo, »han kom ju inte den
kvällen.»
»Jo, Rob, han kom. Jag förstår, vad du menar.
Jag hade slagit vad om, att han inte skulle komma,
och... nåja, du har faktiskt inte förlorat, — skål!
Han kom, men inte som du trott. Han smög sig in
genom en bakväg från York street. Han var för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
