Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Fred Hellingtons teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut på hela komedien! Och har det varit slump, har
den verkligen kommit honom till hjälp på ett under-
bart sätt.»
»Komedi är kanske inte rätta ordet.»
»Jo, ur Atkinsons synpunkt. Ty nu förstår jag, att
alla de där varningssignalerna gåvos inte för att var-
na utan dels för att skrämma Harrison, som ju hade
ett svagt hjärta, dels för att vilseleda den stackars
rättvisan, som ju alltid kommer stövlande i brottets
spår. Som du vet, blev Harrison mördad, innan
fristen lupit ut. Det visar, att mördaren inte hade
någon mening med varningarna utan hela tiden tänk-
te handla, när han var färdig.»
»Fred», sade jag, »du har sannerligen förstått att
avslöja det avskyvärdaste brott, som väl någonsin
tänkts ut i en människohjärna. Det är bara tre sa-
ker — kanske fyra — som jag skulle vilja fråga
dig om.»
»Fråga!»’
»Den första är enkel nog: hur kunde du vara så
tvärsäker på din sak inför mr Dodges beträffande
den där montören. Ty jag förstår nu, att du inte
tappade besinningen utan spelade...»
Hellington skrattade.
»Ja, herrar hyresvärdar är ett besvärligt folk att
tas med. Hur jag kunde vara så säker? Jo, jag
såg, att den arbetslöse montören lagt sig till med
telefon. Det var ju rätt egendomligt. Nåja, det var
ju också en ovanligt hederlig arbetare.»
»För det andra: hur kunde du vara så säker på,
att den där mystiske montören var inne, när du satte
ut Thomson som vakt vid hans dörr?»
»Jo, jag visste det, därför att Atkinson var en
ovanligt slipad karl, som aldrig skulle kunna
begå ett brott utan att sopa igen spåren efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
