Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ftora, merendels af rottingsfpröt utfpända fkört och
vida ärmuppflag, äfven förfedda med tagelfpänning
(du-criner), till färgen omvexlande qch med rika broderier
och präktiga knappar; knäbyxor, ftrumpor och fkor,
långa väftar med ftora fickor framtill, hvita underärmar
och hvit hängande halsduk, ofantliga lock- eller
allonge-peruker och trekantiga hattar, fom, för att ej förftöra
perukmakarens mäfterverk, merendels höllos under armen.
Fruntimren buro åtfittande, ftarkt urringade klädningslif
med fin fpetsberthe och ofantliga, af rottingskorgar
(pa-niers) utfpända, långa kjortlar, båda af famma färg och
med broderier, korta ärmar, flutande i rika fpetfar
(enga-geanter), famt likfom männen fkor med höga, vanligtvis
röda klackar och ftora bandrofetter framtill. Puder
begagnades allmänt, men fruntimren brukade eget hår
likfom äfven en del yngre män mot tidfkiftets flut. Af de
lifvets många beqvämligheter, fom famtidens högt drifna
kultur nu bjuder äfven den ické rike, kände våra redliga
förfäder ej få många. Vagnar t. ex. egdes endaft af de
meft förnäma; hyrkufkar och åkare började dock finnas
inemot 1740-talet. Ett fortfkaffningsmedel, fom erfatte
vagnar, voro portechaiferna, fom mot flutet af 1726
be– gynte allmänt införas i Stockholm. Dock anfags deras
begagnande i början fom en af de många olämpliga
ny-hetsmakerierna. Rummen hos de förmögnare voro ftora
och höga, fådana man ännu fer i gamla hus i
hufvud-ftaden, men troligen föga varma. De kläddes med
olje-målade tapeter, och golfven voro ofta i de bättre
rummen inlagda. Bordftudfare och ftora falsklockor
utgjorde en af deffas förnämfta prydnader.
En omftändighet, fom bidrog att alltjemnt förändra
Stockholms yttre fyfionomi under denna tid, var de
ofta upprepade, omfattande eldsvådorna, fom
företrädesvis härjade de träbebyggda malmarne. De ftörfta och
märkvärdigafte af deffa voro den, fom den 29 feptember
1719 öfvergick Norrmalm vid Regeringsgatan, dervid nära
tvåhundra hus afbrunno, famt framförallt den ftora
Ca-tharinabranden den 1 maj 1723, då Catharina kyrka,
27 magafin af ften, 48 ftenhus, 374 ftörre och 74 fmärre
gårdar, 4 väderqvarnar, 8 ften- och träbodar på
Skeppsholmen, Tjärhofvet och kongl. (keppshvarfvet blefvo
lågornas rof. Förluften endaft af faft egendom vid denna
förfärliga olyckshändelfe uppflcattades till 1,578,800 daler
filfvermynt. Brandväfendet var, fom häraf fynes, föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
