Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit, är den humoriftifka uppfattningen aflifvet,
hvilken gör fig gällande i en mängd fkämtvifor, ofta af
tem-ligen rä och grofkornig belkaffenhet. Den märkligafte
arten bland delfa utgöres af några medvetna parodier
på den gamla riddarvifan, bland hvilka vi färfkildt för
defs koftliga humor nämna vifan om »Truls med bågen»’,
fom fkildrar dennes äfventyr med tre »flättar»
(hudafdra-gare) och företrädesvis roar genom Truls’ korthuggna
repliker, fom återkomma i flutet af hvar ftrof. Till
ungefär famma flag hör vifan om »Det underbara bältet»
(»Det var allt om en föndagsmorgon» o. f. v.), fom dock
genom en vifs fornåldrig ton tyckes antyda ett äldre
ur-fprung. För öfrigt finnes af egentlig epik en del
befkrif-ningar om olyckshändelfer, fkeppsbrott, mord o. d., fom
ej i någon väfentlig mån äro karakteriftifka eller
fyn-nerligen rika på poetifka drag. Eget är att fjömän ofta
fpela en framftående roll i deffa vifor; fåfom bevis härpå
anföra vi vifan: »Det bodde en herre vid Hamborja bro»,
der fcenen tydligen är förlagd i Hamburg, och i hvilken
fkildras, hur en rik köpman öfverrafkar fin dotters
äl-fkare, en ljöman, och ihjälfticker honom, hvarpå
»jungfrun hon dricker med gift ett glas vin» och ber att bli
lagd i famma graf fom den älfkade. Fadren klagar för
fent öfver fitt uppförande, och fensmoralen lyder:
Gud tröfte och Gud nåde föräldrar och fäder,
Som neka fina barn att få den de ha kär!
Det hela gör, oaktadt fin fullt allvarfamma mening,
nä-ftan ett komifkt intryck. På det rent epilka området
kan lalunda den nyare folkdikten ej i aflägsnafte mån
mäta fig med den äldre.
Större rikedom framter folkvifan på komifka och
humoriftifka fkildringar ur fvenfka bondens eget lif,
hvilka dock, fom vi nyfs anmärkte, ej fällan lida af en
Öfverdrift och råhet i behandlingen, fom vifar, att de ej
fprungit fram ur den bäfta kärnan af folket. Vi behöfva
fäkert ej anföra prof, då åtminftone flertalet af vära
lä-fare torde ha hört och känna till några ftycken. De
äro defsutom ofta föga karakteriftifka, och de bäfta bland
dem, fåfom de kända Vermlandsviforna m. fl., härleda fig
från fkalder utanför det egentliga folket.
* Vi anmärka en gång för alla fom våra källor Dybecks Runa,
Svenjka vallvisor och konfertprogram, Filikromen af A. I. StÅ hl (Öberg),
hvilken dock bör med flor förfigtighet användas, Aryvidssons
Forn/än-gcr. 3, famt Ahlströms 300 folkvifor, m. fl.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
