- Project Runeberg -  Svenska studier /
25

(1869) [MARC] Author: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• Jag önfkat hafver mången gång,

Att jag en fogel vore:

Jag (kulle flyga långt omkring
Utöfver lundar och fkogar.

Jag (kulle till ditt fonder gä.

Der knappa både tyd och fmått,

Till defs jag blefve fedder.

Men (kulle vi ovänner bli,

Som fåta vänner varit,

Så aldrig ryggar jag min ed,

Den jag en gång har fvurit.

Ja, förr (kall himlen falla ned,

Och bergen fmälta ned fom fnö,

Förrän jag dig (kall fvika!

Man märker tydligt den inverkan pfalmfången haft
på diktarens fantafi och bildval; och dock, hur
egendomlig och känflovarm rör fig ej poefien äfven inom denna
enkla form!

Med vemodets finnrikhet finner i fynnerhet den
öf-vergifna flickan de meft fkiftande uttryck för fin forg,
fin hopplöfa längtan, fin evigt tärande oro. Än är det
den meft hjertgripande inre gråt fom vi förnimma i
tonerna, fåfom i denna vifa från Engsön:

Öfver allt, öfver allt på jorden
Dig jag älfka’ och trodde väl,

Trodde vännen på fafta orden;

Annat va’ de’, nu vet jag det!

Bara leka och få te neka,

Omfider välja dig ut en ann’!

När du fade, jag (kull* in t’ gråta,

Då få gret jag fom allra meft;

Och när ögonen blefvo våta,

Då få log du fom allra bäft:

Då få log du, för då få fåg du,

Att vännen förjer fig ner i graf.

Än åter varsnar hennes bedröfvade finne i hela naturen
endaft motfvarigheter till fin fmärta eller hemtar af defs
bilder, ftändigt ny näring för fin djupa forgfenhet. Det
är i fådana ögonblick det fuckande mennifkobröftet
känner innerligare än annars fin frändfkap med den bundna,
efter frihet längtande näturomgifningen; det är då det
förvånar med deffa fina naturfymbolifka vändningar, fom
blixtlikt glänfa fram ur forgens töcken, fådana fom t. ex.
i följande famtal från nordveftra Småland och
Ofter-götland:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:15:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstudier/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free