- Project Runeberg -  Svenska studier /
31

(1869) [MARC] Author: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en betvingande magt, fom gör fullt begriplig den
folk-fägnen, att viffa fpelemän lärt fin konft af fjelfve
näcke-gubben, famt att för fomliga af deffa danslåtar allt måfte
danfa, få länge de vara, ända till orörliga ting. Den
fom någon gäng varit vittne till den näfian underbara
kraft, fom flertalet af dem eger, (kall kunna intyga, att
denna utfaga har en förvillande grad af fannolikhet för
fig. I likhet med näftan alla naturtoner äro äfven deffa
fprittande låtar oftaft omöjliga att i ord karakterifera eller
befkrifva. Och likväl innebära de få mycket betecknande,
få mycket fint målande för den bygd de tillhöra!
Det-famma är fallet med de många utmärkta gånglåtar, vi
ega öfverallt i landets norra och mellerfta delar. De äro
meftadels föga bekanta hos den högre allmänheten inom
vårt land, när de ej, fåfom beväringsmarfchen från
Dalarne: »Mandom, mod och morfka män», genom
underlagda ord kommit att bli fångftycken. På tal om ords
diktande till folkmelodier, kunna vi ej underlåta att fäfta
uppmärkfamheten på, huru föga (kickligt detta i de flefta
fall (kett hos oss, och huru färdeles fvårt det i allmänhet
måfte vara att för få egendomligt präglade tondikter
finna rätt motfvarande ord. Ända från AfzeliI: »Djupt i
hafvet» (Näckens polfka) och EUPHROSYNES: »Vårvindar
frilka» till »Glädjens blomfter» och en mängd nyare
för-fök lida deffa dikter merendels af en tillgjord, på ytan
fpelande, fentimentalitet, fom är alldeles främmande för
det nordifka, i all fin vekhet djupt intagande vemod,
fom andas i tonerna. Det fordras verkligen något mer
än öra för takten, det fordras ett fint finne för det fundt
naturliga och folkliga, för att kunna ge frihet åt de ord,
fom i ljuf förtrollning bindas af deffa herrliga melodier.
Ett aktningsvärdt undantag från den allmänna regeln
bilda några på vermlandsmunarten författade, bekanta
vifor, hvilka lemna förträffligt hållna burlefker ur ortens
lif. Men de äro ockfå tillkomna under den förtrognafte
bekantlkap med det folk, fom i dem tecknas.

Medan vi tala om ord fom bindas af melodier, vilja
vi till fift ej glömma de märkvärdiga vall-låtar, i hvilka
tonerna utgöra en herrligt lefvande fjäl till ord, fom
ftå på gränfen af interjektioner, och hvilka fånger
få-lunda med rätta föras till det rent mufikalifka området
och fammanftällas med de inftrumentala hornlåtarne. Man
(kulle väl knappt t. ex. kunna föreftälla fig att
efterföljande ord:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:15:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstudier/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free