- Project Runeberg -  Svenska studier /
52

(1869) [MARC] Author: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af dem en patron (mönfter), få att han lärde faconen af
Alekto, emedan hennes ormar meft yfvades, couleuren
(fårgor) af Tififone, efter den gula, gröna, blå med
eldfärga melerade (blandade) glanfen, fom hos henne fanns,
hans ögon fig bemäftrade, men den behagelige
oordningen af Megæra, emedan uti hennes fontange ormarne
allrameft fig krökte och vrede. Och fedan han allt
gran-neligen iakttagit, är han, med detta nya mode hafvande,
afifärdad till Frankrike, hvareft han lyckeligen famma
förbannade fofter i Ijufet bragte» o. f. v. Hvad tyckes
lä-faren om ett flikt fätt att bevifa? Theophilus yttrar
gan-fka träffande, med anledning af fontangeförföljarens
omdöme om qvinnan fom en mafkeboning, att »auktor fjelf
har förmedelft denna traktat gjort en fa ftor öppning och
utgång för fina egna matkar (på tyfka vurmar kallade),
fa att jag tror några millioner äro utfluppne; dock vore
önfkligt att de denne gången måtte fa hafva rymt fitt
bo, att der inga många blifvit qvar, och de alltfå icke
oftare, fom denna gången fkedt är, måtte igenom
för-ökelfen blifva nödgade att fvärma, till mången enfaldig
och välfint mennifkas förargelfe och heders förklening».

Gottlieb granfkar äfven i korthet koftymens hiftoria
ända från fyndafallets tid och finner ej, att man då
brukat fontange, få vida man ej fkulle vilja anfe fikonalöfven
fom en fådan. I gamla .tiden har endaft Dafne burit
»naturlig fontange», då hon blef förvandlad till lagerträd.
Ej ens i naturens vida rike förekommer denna
fäfänglig-het. »Solen begår fig utan flor, månen utan fontange, i
thy de fig åt fin medfkapade fägring nöja», och äfven
blomflren bära ingen fådan öfverflödig prydnad. Det är
förft den nya ogudaktiga tidsåldern fom denna uppfinning
varit förbehållen, »en drägt, hvilken af en frilla namnet,
uppkomften och fin authoritet (myndighet fcilicet!) hafver
bekommit». Mot det fifta argumentet invänder
Theophilus, att fkulle det vara en fordömlig fynd att bära en
drägt, fom någon ftor fyndare förut burit, få vifste man
knappt hur man fkulle kläda fig.

Så fortgår det fida för fida. Vi vilja icke trötta
lä-faren med ett upprepande af Gottliebs befängda fatfer,
helft. de tämligen likna hvarandra, utan fkynda till den
andra, onekligen meft pikanta afdelningen af hans arbete,
hvars ingångsfpråk lyder: »Qvinnors blotta bröft de pufta
uti hjertat mång ond lufta». Det är förft här han kan
använda kyrkofädernes ftraffdomar och de många theo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:15:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstudier/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free