Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fer. Tijl fift upptäcker fig gudinnan och befaller fin foa
att värdigt belöna deffa båda älfkande. Han låter hemta
»den gyllende harpan fom Sång-Gudinnorna helgat och
den fällan rtågon dödelig rördt. Kärleken tog detta
Gu-da-fpel och gaf det åt Adil. Strax uptändes han af en
Gudomelig eld. En okänd kraft ingjöts i hans ådror.
Hans finnen förblefvo i en liuflig förtiusning. Han tog
Harpan och föng om Gudarnas verk, om Naturens
under, om Kärleken och om Hildur.»
Den ton, fru NORDENFLYCHT i denna profadikt
an-ftagit, är grundad i hela hennes riktning och belyfes
genom hennes öfriga fkaldfkap. I ingen af förevarande
tidfkiftes berättelfer känner man derföre till den grad
fom i denna ett varmt, känflofullt och lättrördt hjerta
klappa. I fynnerhet Adils berättelfe, deri hennes och
Fischerströms förfta förhållande till hvarann fkildras,
genomandas af en glöd, fom meddelar fig åt fjelfva
fprå-ket. Äfven den öfriga delen är författad pä den
ledi-gafte, meft fint bildade profa, fom med fjelfftändighet
tillegnat fig näftan alla den famtida franfka ftilens
företräden. Ockfå hade hon tre år förut öfverfatt
Monte-SQUIEU’s Temple de Gnide* **, hvilket arbete Jean antagas
ha utöfvat mycket inflytande pä den nyfs nämnda
berät-telfens yttre form. — Af mindre betydenhet är hennes
lilla fkämtfaga De Svenjka poeter (17 56)", egentligen
minnesvärd genom fina nätt uttalade, faft ej
fynnerli-gen kritifka, verfifierade karakteriftiker af Sveriges
äldre fkalder.
Den fkola, fru NORDENFLYCHT få fmåningom
bildade; och hvars arbeten föreligga i de förut anförda båda
famlingarna Våra fö rf åk (1753—56) och Vitterhets
arbeten, utgifne af et fatnhälle i Stockholm (1759, 62)***, har
lemnat högft få alfter, tillhörande profaepikens art; och
de, fom finnas, äro utan undantag obetydliga. Den till
omfånget ftörfta bland berättelferna, en »vettfaga» (conte
des fées), kallad Den gröna fogelcn 7, af okänd författare,
* Fröjas tempel, i Vitterhets arbeten (f. o.) I, 173 ff., omtr, i
hennes Utvalda arbeten, 229 ff.
** I Våra förjök. Vol. III. Sthm u. å. (1756). ff. 134 ff. — I
Utvalda arbeten, 307 ff. — I hennes Samlade Jkrifter. Upps. 1852.
285 ff.
*** Denna famling vilja utgifvarne egentligen ha anfeclcl fom en ny
upplaga af den föregående,
f Våra förfök, II, 147 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
