- Project Runeberg -  Svenska studier /
253

(1869) [MARC] Author: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1833. Till hans umgängesvänner under denna tid hörde
Ruda och K. A. Hagberg, tillfammans med hvilka han
brukade öfva fig i vittra idrotter, fom vid glada
tillfällen antogo form af fkämtfamma boutsrimés, och för
öf-rigt utbildade de frifinnade tänkefätt, fom fedan fkulle
blifva hans karakteriftifka kännetecken för lifvet. »Den
krets, hvarom här är fråga», fäger han i fina Grupper
och perfonnager, »var ingalunda den enda, der på den
tiden i Upfala åtfkillig djerfhet gjorde fig gällande;
tvärtom forefans der i fenare hälften af 1820-talet ganfka
mycken emancipationslufta hos den upfalenfifka
ungdomen. Om man än icke offentligen uppträdde med något
mera afgjordt och bjärt motftånd mot de akademifke
orakelmännen, förde man dock i många riktningar ett
’doft krig’ emot den abfoluta auktoriteten, och i
allmänhet voro vi ett frijkt och icke bufkablygt folk. Vi hade
våra idéer, och vi voro icke rädda för att åtminftone
hafva vårt Jkämt för ofs, der förhållandena icke medgåfvo
att vi angrepo Olympen med flungor och ftormftegar».
För den, fom förftår att läfa mellan raderna, vifar fig
här tämligen tydligt, huru de nya vittra och politifka
åfigter, fom efter 1830 gjorde fig gällande äfven i vårt
land, fmåningom förbereddes hos ungdomen, hos de män,
hvilkas lifsarbete på 1830- och 40-talen vi ha att tacka
för få mycket af vår närvarande frihet.

Redan 1831, fom ftudent, hade Ofkar Patrik
Sturzen-Becker uppträdt på den vittra fkådeplatfen med ’en
»romans» kallad Romarjkölden, en vifst ej tegnériferande
berättelfe på vers, hvars hållning, trots all omogenhet,
tvärtom fnarare påminner om Almqvist. Året derpå
vann han Svenfka Akademiens pris för dikten Vejdi Alf,
deri han, likfom i den förra, behandlade ett fornnordifkt
ämne,. att fluta af titeln; ty arbetet fjelf har aldrig, ofs
veterligen, blifvit offentliggjordt. Strax efter begynte
han, fom imellertid ingått i kongl. m:ts kanfli och blifvit
en välbeftälld »kongl. fekreter», att utgifva en litterär
tidning, Arlekin: men efter fulländade tretton nummer
upphörde han dermed och öfvergick i ftället till
Aftonbladets redaktion (1833). Och fä var Sturzen-Beckers
riktning för lifvet beftämd: han var och förblef af ljäl och
hjerta »tidningsfkrifvare» på ytan, fkald i bottnen af fitt
väfen.

Juft denna förening af en urfprunglig diktarbegåfning
med publiciftens åt det rörliga, brufande lifvet riktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:15:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstudier/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free