Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
set, som Thaliatemplet kallades, vidare hyra Tolk
att gå ut och klistra upp affischer på knutarne,
i egen hög person besöka tidningsbyråerna och
där svära på, att Wahlund var fullkomligt lika
stark som minst två andra av världens starkaste
karlar tillsamman, en sak, som ingen tvivlade
på, endast man satte in en större annons i
tidningen. För pengar kan man i Amerika få folk
att tro vad som hälst, och jag misstänker, att
förhållandet är ungefär detsamma lite varstans.
Last but not least var det att i några framstående
medborgares sällskap, vilka lovade »arbeta» för
företaget, besöka stadens förnämsta krogar och
treat the crowd, d. v. s. bjuda över lag.
Detta var ett nödvändigt ont, som varken
var eller är något lätt jobb. Försök bara!
Dagen före föreställningen anlände sällskapet.
Jag passade genast på att introducera de starke
männen för millionären-hotellägaren »Bill»
Kelson. Han blev ögonblickligen så förtjust i dem
— i mig var han förtjust i förut — att han
inviterade oss till stadens ultrafashionablaste klubb.
Säg, va’ ä’ det fatt med Stora sällskapet i
Stockholm? Varför inviterar dom inte atleter
till sitt locus? Något anseende ha dom då
egentligen inte att sätta på spel.
På klubben smattrade emellertid
champagne-korkarne, och vi blevo där introducerade för
fyra hrr stadsfullmäktige, gynnare av all slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
