Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sörru på Wahlund, du! Den du kan allt
ge en storsmoekan!»
Överallt, var paraden drog fram, hälsades
den med jubel. Flere gånger voro vi tvungna
att erkänna ovationerna genom att lyfta på våra
hattar. Förbaskat trevligt nöje var det i alla
fall! Jag kände mig precis som en kung, general
eller något dylikt. Säkert är, att så stor har jag
aldrig känt mig i hela mitt liv och för visso
aldrig kommer att göra det mera.
Av de stycken, som musikbandet spelade
under vägen, kommer jag särskilt ihåg den då
populära: See the conquering hero comes (Se, den
segrande hjälten kommer!).
Efter det paraden dragit genom de
huvudsakliga af färsgatorna, »blåste» vi alla in på en
fashionabel restaurant, för att släcka törsten.
Platsen blev snart belägrad av folk, och värden
fick sig en extra recett.
Föreställningen skulle äga rum kl. 8. Kl. 7
kunde man se en ensam man stå utanför Opera
House. Det var impressarion. Han tittade
upp mot stjärnorna. Men han kunde ingen
stjärna se, endast tunga ovädersmoln. Det såg
ut, som om tusen cykloner, dessa de enda
sopåkare, som finnas i Förenta Staterna/’voro i
annalkande. Om några minuter bröt det löst. Om
det rägnade? Herre min styver, sa’ bond’ om
riksdalern, gubben Noaks syndaflod var jäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
