Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Higgins lägger sig på en chäslong och jag på
en annan, varefter piporna stoppas och räckas
oss av två kineser. Jag antager, att sju à åtta
minuter förgå, innan det narkotiska giftet börjar
verka på mig. Jag känner mig, som om jag
skulle sväva långt bort i rymden och se jorden
under mig. Den ena hallucinationen följer efter
den andra. Beslöjade kvinnliga väsen sväva
omkring mig. Jag vill gripa dem, men de segla
bort i rymden som luftiga skyar. Musik — icke
»kinesisk», utan smältande, ljuv musik, som jag
aldrig hört maken till, förnimmes på avstånd och
till sist börjar hela rymden glänsa i de mest
skiftande, underbara färger.
Men så småningen återkommer jag till mig
själv. Jag ser ånyo rummet med dess chäslonger
och rökare och finner min vän Higgins sittande
bredvid mig.
»Nå, hur käns det?» frågar han.
»Jag har de mest förfärliga kopparslagare»,
yttrar jag. »Och du då?»
»Tack, likaledes!» svarar han.
Vi gå tillsammans ut i restaurangen, där vi
träffa Hip Lung och upplysa honom om, att vi
må förfärligt illa. Han småler småslugt och
illparigt, varefter han blandar ihop en dryck, som,
enligt vad smaken säger mig, innehåller en stor
del bikarbonat, och efter det vi sväljt ett halvt
dricksglas vardera av denna, känna vi oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
