Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Well, som herrskapet vet, gav Gus Higgins
en lysande »Scatterjaggerbag» (på svenska:
»fyllbänk») för sina landsmän sistlidne söndags afton.
Strawberry var naturligtvis i sin glans. I själva
verket var Strawberry den förnämsta
dragningskraften på scenen. Strawberry kom beväpnad
med ett manuskript — hans senaste och största
poem, ett svenskt chef d’oeuvre, ett arbete, som,
läst på nationalspråket, slog med häpnad till och
med de dumma norska åhörarne och kom även
de mest vakna av de äldre damerna att falla i
sömn. Men de små vackra flickorna föllo
däremot icke i sömn; tvärtom blixtrade dessa
ljushåriga älsklingar från midnattssolens land av
vakenhet, när Strawberrys hexametrar flöto fram
liksom sockersirup utför en isbelagd kälkbacke.
Och de rullade sina ljusblå ögon, när de lyssnade
till de strömmande versfötterna och uttryckte sin
beundran mer trånande än änkeblivna hönor, då
de blickade på den inspirerade unge mannen från
Kinzie street och viskade: »åh, en så’n stilig
karl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
