Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ninian mötte sångerskan på Chicago avenue.
»Hur står det till?» sporde hon deltagande, ty
Ninian såg, skam till sägandes, högst bedrövlig ut.
»Jo tack, ganska bra för resten, men — med
förlov sagt — jag är så himla . . . hungrig.»
»Det var verkligen bedrövligt. Men kan ni
inte få någon mat i restauranterna här på
avc-nuen?»
»Hur skulle man kunna få någon mat, när
man inte har pengar?»
»Men jag har pengar. Vill ni, skulle ni vilja
vigga av mig?»
»All right!» svarade Ninian, »men när ska’
jag återbetala dem?»
»Det blir nog bra med det.»
Och så sprang hon hem efter »kovan», som
hon lämnade Wsernér i ett kuvert.
»Hör nu», sade hon härvid, »säg mig
någonting i matväg, som ni tycker om!»
»Plättar, släpärter samt sill och potatis.»
»Well, då bjuder jag er och er vän och
professor Becker i morgon på siäpärter och
plättar. Kom kl. (j e. m.!»
Ninians tacksamhet var ovanligt stor, och han
och jag samt Becker smorde aftonen därpå kråset
av hjärtans lust, uppvaktade av fru Blomberg
och anordnarinnan av kalaset. Efter supén
fröjdade vi våra sinnen med musik och sång samt
»gjorde» åtskilligt med obligatvioloncell,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
