Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En av stadens yngre grossörer hade på en
frukostmiddag sett större delen av sällskapets
herrar. Den ene av direktörerna svor, den andre
läste böner, men den tredje hade själv varit med
på fästen och förklarade, att allt skulle nog gå
bra; han skulle själv stiga ned i sufflörluckan
och leda det hela.
Redan vid sin första entré höll Asmodei, för
övrigt utmärkte, representant på att medels det
mest realistiska sätt visa, att han var en fallen
ängel; men viljekraften segrade över den
knäbe-svagande champagnen, och allt gick bra till den
scen i andra akten, då Asmodeus för Maria skall
tolka sitt väsen och dess verkliga natur, huru
En gång jag själv som ängel stod
Det godas urbild nära,
Men störtades i mörkrets ilod,
Blev dömd dess fjättrar bära,
Det minne av himlens fröjd jag känner
Ständigt min själ förtär och bränner . ..
Men i stället fick både den häpna Maria och
den häpna salongen höra från Asmodei läppar:
En gång som bodbetjänt jag stått
Den sköna penninglådan nära,
Men ack, det blev min hårda lott
Att alltför långa fingrar bära.
Den lake av sill och salt jag känner
Min röda näve rakt förbränner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
